VAPEN
För att en viss ammunition skall få användas för jakt på visst vilt ställer man i Sverige vissa krav på dess prestanda. För enkelhets skull har man valt att indela kulammunition i fyra klasser, och låta klasstillhörigheten avgöra vilka viltslag jaktvapnet är tillåtet att användas mot. De krav man ställer på ammunitionen är uttryckta i dels kulans vikt (mäts i gram) och dels den anslagsenergi (mäts i Joule) kulan har hundra meter från skytten (E₁₀₀). Undantaget är lägsta klassen, klass 4, där inga krav på kulvikt ställs och anslagsenergin mäts direkt efter mynningen (E₀). Utöver kraven på energi och kulvikt i tabellen ovan ställs också kravet att för jakt på de viltarter som nämns under klass 1 och 2 får endast expanderande kulor användas. Med expanderande kulor menas kulor som vid anslaget deformeras på ett sådant sätt att de ökar sin diameter. För övrigt mindre vilt får icke-expanderande kulor, exempelvis helmantel, användas. Skulle man ladda ett vapen med patroner med helmantlade kulor i en kaliber klassad för klass 1 eller klass 2, får man med detta alltså endast jaga de viltarter som är lovliga för klass 3-vapen. Egentligen är det alltså ammunitionen och inte vapnet som är avgörande för klasstillhörigheten, men det är mest av akademiskt intresse och i dagligt tal brukar man prata om "klass 1-vapen", "klass 2-vapen", etc eftersom ett vapen är anpassat efter en viss kaliber (Kaliber dock inte avgörande för klasstillhörigheten som är beroende av kula och laddning).
| Klass | Krav | Tillåtet vilt | Exempel på vanliga kalibrar |
|---|---|---|---|
| 1 | Kulvikt minst 9 g och anslagsenergi vid 100 m minst 2700 J eller kulvikt minst 10 g och anslagsenergi vid 100 m minst 2000 J | Samtliga viltarter | 9,3 x 62 mm, .30-06 Springfield, .308 Winchester, 6,5 x 55 mm, .300 Winchester Magnum |
| 2 | Kulvikt minst 3,2 g och anslagsenergi vid 100 m minst 800 J | Samtliga viltarter utom älg, björn, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, säl och vildsvin | .222 Remington, .243 Winchester, .22-250 Remington |
| 3 | Kulvikt minst 2,5 g och anslagsenergi vid 100 m minst 200 J | Samtliga viltarter utom älg, björn, hjort, visent, myskoxe, mufflonfår, varg, säl, vildsvin, rådjur, järv, lodjur och bäver | .22 Winchester Magnum, .22 Hornet |
| 4 | Anslagsenergi direkt efter mynningen oavsett kulvikt minst 150 J | vildkanin, iller, frett, mård, mink, hermelin, vessla, ekorre, lämmel, råtta, mullvad, sork, bisam, mus, havstrut, gråtrut, silltrut, fiskmås, skrattmås, sothöna, ripa, järpe, duva, kråka, råka, skata, kaja, nötskrika, björktrast, koltrast, stare, gråsparv och pilfink | .22 Long Rifle |
Vapen tillhörande klass 1 är vad man i dagligt tal brukar kalla älgstudsare, eftersom det är vad man behöver för att jaga älg och annat högvilt. Värt att notera är att även luftgevär i kaliber .22 (5,6 mm) får idag användas till skyddsjakt. Ett luftgevär får användas till allmän jakt om det uppfyller kraven i klass 4.
Hagelvapen [redigera]
Även för hagelvapen ställs krav på prestanda för vilken jakt de får användas för. Endast kalibrarna 12, 16 och 20 är tillåtna för jakt, där kaliber 12 är den största och 20 den minsta. De tillåtna hylslängderna varierar från 60 mm till 76, och de enskilda tillåtna hagelkornen varierar i storlek från 2 till 4 mm. Men kalibern utgör ingen skillnad i jakthänseende enligt lagstiftningen. Högsta rekommenderade skjutavstånd på oskadat vilt är då 20 meter. Det finns även en mindre hagelkaliber, kaliber .410. Den är 0,410 tum vilket motsvarar 10,4 millimeter. Eftersom det är en sådan liten kaliber räknas den som klass 4 vid jakt.
Det är tillåtet att jaga alla viltarter som omfattas av klass 3 och 4 för kulvapen samt rådjur och lodjur med hagel. Enpipiga hagelvapen som laddats med kulor av typ brenneke eller slug (en enda kula) får användas för jakt på vildsvin, dovhjort och mufflonfår. Högsta tillåtna skjutavstånd är då 40 meter. Behörighet till kulgevär klass 1 krävs för jakt med sådan ammunition.
